Du drog fingrarna genom mitt hår och sa någonting om det förutsägbara i att klamra sig fast. Jag höll aldrig riktigt med, men låtsades inte heller märka att dina paradoxer avlöste varandra på löpande band. Jag tänkte på Rapunzel, på din tendens att varsamt smeka mitt hår bara för att i nästa stund klippa av det. Vems ögon har egentligen förblindats av rosentörn?