det fanns en outtalad gräns som vi gick över

jag tror att vi höll varandras händer under tiden
ett slags kosmiskt skämt som

rann oss ur händerna

det fanns en sommar som skulle tillhöra oss

men tystnaden skrek hål på mina trumhinnor
min sorgfågel flög vilse och

du fick aldrig veta

du fick aldrig veta
att körsbärsträden inte doftade i år
du fick aldrig veta

att mitt hjärta liksom tonårsvrålade sig

igenom klarvakna nätter

du fick aldrig veta

hur mörkret bländade mig när du blåste ut ljusen

du fick aldrig veta

det fanns en känsla av avsky men älskade vän,

du vet ju

att det finns ingen man avskyr så mycket

som den man älskar högt.

/september 2010